Åh, imorse vaknade jag av en duns och ett skrik.
Lillmannen har sovit med oss i natt och hade vaknat och krypit ner till fotändan av sängen utan att jag hade vaknat!
Och så föll han ner!

Men han blev nog mest rädd tror jag, när jag hade lyft upp honom så lugnade han sig fort och blev glad och skrattde istället.
Som tur är så har vi ju en ganska låg säng.

Men ändå.
Känner jag mig just nu som världens sämsta mamma? JA!!

Nu far han då runt som en vilde i gåstolen och surrar och skrattar.