Haha, ja det är lite så det känns!
Jag/vi har nu bestämt att vi ska få lillmannen att sova i sin egen säng och gärna somna själv också.
Hoppas att det inte blir alltför jobbigt och inte tar alltför lång tid.
Är med delade känslor jag la honom i hans säng ikväll..

Har iaf bestämt att när han sover på dagarna ska han sova i sin säng, och på kvällen ska han somna i sin säng.
Vaknar han och är ledsen/orolig och inte vill somna om på natten så får han komma över till oss.
Jag vill ju inte att han ska ligga och vara ledsen och känna sig ensam om han har drömt nåt läskigt eller så.

Nu ikväll när jag la honom så hade vi först kramats och mys i soffan och han låg i min famn och åt sin gonatt välling.
Sen gick jag och la ner honom i hans säng, självklart blev han sur och ledsen, som alltid när han ska sova!

Efter ca 45 min somnade han iaf.
Var ju en hel del skrik och stök och bök innan han somnade men det visste jag ju att det skulle bli.
Han var iaf tyst långa stunder också och bara låg och filosoferade.
Jag satt först en lång stund men strök honom på magen och ryggen men sen gick jag ut ur rummet, och det är ju oftast då han blir ledsen.
Men han lugnade sig ganska fort ändå så det känns bra.
Sen gick det ju upp och ner tills han somnade.
Men när han väl somnade så var jag i köket och han la sig själv till rätta i sängen och somnade.
Bra start känns det som!

Hoppas nu att detta bara går bättre och bättre!
Han är ju iaf så stor så han förstår att jag inte försvinner bara för att jag lämnar rummet.
Och så hör han mig ju hela tiden också, en fördel med att bo litet.. haha.

(Självklart låter jag honom inte ligga/stå och skrika sig hes, utan jag går ju in till honom och lägger honom ner och sitter med honom också!!)