Idag har jag fått en kallelse till operation, för att operera bort mina cellförändringar.

Känns inte alls kul!

Fast givetvis är det bra att dom tas bort och förhoppningsvisr det inget värre än vanliga cellförändringar.

25 Januari är det dags.

Med lite tur så har endometriosen lagt sig så jag inte har så jädra ont när dom ska vara där och peta.

 

Jag har nog förresten inte ens berättat om mina cellförändringar? 

 

I våras var jag på rutinkontroll för cellprov och fick efter några veckor svar och det stod att allt såg bra ut.

Sen gick det drygt 6 månader och 2 veckor innan jul ringer en sköterska från sunderbyn och säger att dom gjort en kvalitetskontroll på bla mitt prov och att dom då "hittat något".

Så jag fick en tid för ny provtagning där dom tittar med microskåp och tar vävnadsprover från livmodertappen.. jag har ju dessutom ett skov med endometriosen nu så jag hade ordentligt ont efteråt och blödde mer än vad som ansågs vara normalt men med lite vila så gav det med sig.

 

I måndags ringer läkaren jag hade och berättade att svaren kommit och att jag har uttalade cellförändringar, den högsta graden av förändringar.

Hon ville boka in operation för att ta bort dom.

Vilket är bra såklart men fy fan vad jag gruvar mig!

Ska be dom skriva ut bra smärtstillande så jag har hemma om det skulle bli sådär jäkla ont igen.

 

Känner också att jag är arg, hur kunde dom missa så stora förändringar i våras och skicka ut ett brev där det stod att allt var bra? 

Hur mycket värre hade det hunnit bli om jag gått med dom tills nästa rutinkontroll om 3 år?

Var ju bara ren tur att det upptäcktes nu.

Känns inte alls speciellt tryggt.. tilliten för vården fick sig en törn.

Spelar det någon roll att gå på kontroller om svaret man får ändå är felaktigt?

 

Givetvis ska man alltid gå på sina kontroller... jag är bara lite arg och bitter nu

Men nu håller vi tummarna för att det här går bra 😊