Har frågat mig själv vad tusan jag gjorde på jobbet idag.

Och igår, men då var det iaf bara 4 timmar på kvällen.

Jag har gjort massa fel och glömt bort vad jag ska göra.. tankarna är nån helt annanstans.

Men på jobbet måste jag iaf hålla ihop, hemma blir det bara att sitta och fundera.

 

Det känns helt overkligt att någon som funnits brevid mig hela mitt liv, som jag har så många fina minnen av, helt plötsligt inte är med mig längre. 

Man vet att det kommer ske nångång  men nu var det ändå så oväntat.

Ingen var beredd på att det skulle ske nu.

 

Jag har iaf bestämt mig för att hon är tillsammans med morfar nånstans igen nu, den tanken känns fin. Jag har alltid känt att jag har morfar nära mig fast han gick bort när jag bara var ett år, så nu tänker jag att dom båda två på nåt sätt ändå är i närheten.

 

Jag har tur som har så fina vänner och familj som stöttar nu.

Fina M som bara finns där och håller om mig när tårarna inte vill sluta rinna.

💜💜💜