Idag var första "riktiga" dagen på dagis för lillmannen.
Tidigare har vi ju stannat kvar med honom där men idag var det dags att stå på egna ben.
Det gick himla bra och det är en sån otrolig lättnad!!
Visst var han ledsen och grät när jag gick men det gick över fort som tur var.
Men fyy tusan va det skär i hjärtat att gå och lämna honom när han gråter!
För att inte tala om hur vansinnigt onaturligt det känns, varje cell i kroppen skriker "stopp" och man vill bara vända om och springa och ta honom i famnen och trösta.
Men det går ju inte, tyvärr måste man ju jobba.

Jag börjar iaf inte jobba förens på tisdag nästa vecka och då kommer jag bara jobba 2 dagar i veckan.
Hoppas att jag pallar med det!
Men det känns iaf hoppfullt =)
Lillmannen kommer att få vara några timmar varje dag, eller nästan varje dag iaf, på dagis nu för att komma in i rutinerna och inte glömma bort stället.
Det känns iaf otroligt bra att han i princip aldrig kommer att behöva ha långa dagar på dagis.

Nåja, ska slappa i soffan innan det är dags att hoppa i säng.
Lillmannen däckade i soffan strax innan 18.30, en riktigt trött liten kille =)
Det är visst slitsamt att vara på dagis.. hihi.